Jag har blivit moster! Tvillingmoster dessutom till en pojke och en flicka, Emil och Ida. De föddes i oktober och för en dryg månad sedan skulle småttingarna döpas. Jag frågade min syster om jag fick baka cupcakes till dopet, och det fick jag. Jag fick fria tyglar att välja smaker och färger själv, vilket visade sig vara svårare än jag hade trott. Det finns ju så mycket att välja på!

Det hela slutade i alla fall med att jag gjorde en laddning med en modifierad variant av Leila Lindholms citroncupcakes med citronfrosting samt en laddning med Pia-Lenas chokladfrestelser, Saras smaskiga kladdkakemuffins med hallonfyllning och chokladfudgefrosting.

Chokladcupackesen dekorerades med ceriserosa blommor som matchade formarna. Citroncupcakesen fick små fjärilar på den runda frostingbollen.

Jag hittade ett recept på en så kallad SMBC – Swiss Meringe Butter Cream – och tyckte att det lät lite spännande. Jag vet att Sara har provat sig på en sån för längesen och att hon inte var det minsta förtjust. Men, tänkte jag, hon kanske hade fel, och framförallt kanske hon hade kommit över ett dåligt recept. Så jag tog mod till mig och provade.

Det borde jag inte ha gjort. Fy bövelen vad äckligt det var. Och då tillhör jag de som sällan kallar något ätbart för äckligt, för det har jag lärt mig av mamma att man inte ska göra. Men det här var faktiskt äckligt, på riktigt. Alldeles för sött, alldeles för smörigt och bara allmänt vidrigt. Jag trodde att citronen i receptet skulle kunna rädda det hela, men icke.

Förlåt philadelphia, jag ska aldrig mer baktala dig! Låt oss enas om att SMBC aldrig mer ska få komma in i våra liv!?

För de som inte vet det så jobbar jag sedan ett par månader tillbaka på ICA (igen). Där är man ständigt omgiven av mat och matglädje, så gissa om det vattnas i munnen på mig när jag ser alla fina bilder och recept som florerar på huvudkontoret!?

Ett av de recepten som verkligen har kladdat sig fast är det på saffranskola med kokos som finns med i ICAs julbroschyr. Det ser så himla gott ut att jag så klart blev tvungen att prova om det verkligen levde upp till förväntningarna. Det gjorde det kan jag säga!

Som alltid när man (eller åtminstone jag) bakar så smakar det inte så gott precis när det är nybakat. Antagligen är jag redan trött på smaken efter alla provsmakningar (man måste ju faktiskt göra kulprovet!) och därför blir provsmakningen av den färdiga produkten inte så WOW-ig heller. Men nu, så här ett par dagar efter. Ååååh vad god den är! En ny julgodisfavorit bredvid knäcken, mozartkulorna och chokladfudgen.

Utgick från det här receptet och modifierade det lite efter vilka ingredienser jag hade hemma.
100 g valnötter
175 g smör
3 dl socker
1, 5 dl kakao
0,5 dl mörk sirap
1 nypa salt
3 st ägg
1,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
100 g mörk choklad

• Vispa smör och socker vitt och krämigt.
• Rör ner kakao, sirap och salt.
• Vispa ner ett ägg i taget och rör till sist ner vetemjöl, bakpulver, nötter och hackad choklad
• Klicka i formar och grädda 175 grader i ca 14 minuter.

Jag gjorde i små formar och då blev det ca 35 st. Smeten var gudomlig kan jag meddela

Nåväl, jag tog frysta hallon och kokade dem med lite socker. När muffinsen svalnat klickade jag i ett kokt hallon i den lilla gropen som blivit i miten av muffinsen.

Dessa lät jag stå i kylen över natten. På morgonen så ställde jag mig och rörde ihop den här ljuvliga, underbara chokladfudgefrostingen från Call me cupcake.

100 gram mörk choklad
150 gram smör
2 dl florsocker
0,5 dl kakao
1 tsk vaniljextrakt

• Smält chokladen över vattenbad, låt svalna.
• Vispa rumsvarmt smör vitt och krämigt.
• Tillsätt vaniljextrakt, florsocker och kakao och vispa samman.
• Tillsätt sist chokladen och vispa tills frostingen är slät och krämig.

Denna underbara krämiga frosting spritsade jag över choklad och hallonmuffinsarna och dekorerade med blommor jag gjort, den nya röda färgen jag köpt från Kakburken blev så snyggt till det bruna.

Gjorde vita blommor också för att testa, den nya snöflingeutstickaren provade jag också men dessa fick inte plats på de små cupcakesen jag gjort, barnen åt dem dock med glupande aptit

Chokladfudgefrostingen är verkligen att rekomendera, rik chokladsmak och härligt krämig konsistens, den hårdnar i kylskåp och blir då som en god pralin, mums!

I förra veckan hade vi fika på jobbet för att fira av två kollegor. Vi ville fira den kommande halloweenhelgen, så temat var helt enkelt halloween. Jag lovade att baka cupcakes och hade siktet inställt på pumpacupcakes à la Tove, som i sin tur har fått det från Martha Stewart.

Problemet var bara att pumpapurén var slut precis överallt. Eller åtminstone på de butiker som jag visste normalt brukar ha det, och som jag hann till under den aktuella bakdagen. Klockan var mycket och jag var trött och hungrig, så att karva ur en pumpa och göra egen puré kändes inte aktuellt. Därför fick det bli de hederliga gamla morotscupcakesen istället, à la Leila Lindholm.

Jag gjorde dem i svarta formar och dekorerade dem med små orangea pumpor i sugar paste. Frostingen spritsade jag ut med stor, rund tyll, inspirerad av Call me Cupcake. Det blir så fint! Det kommer bli min nya favoritspritningsmetod känner jag. Perfekt att dekorera med en liten blomma eller något annat enkelt ovanpå, men funkar också bra utan. Enkelt, vackert, ljuvligt!

Pumpacupcakes tänker jag prova att baka ändå, halloween eller ej. Ber att få återkomma om det längre fram.

Igår fick jag äntligen hämta ut den, min nye vän som jag har gått och trånat så länge efter och som jag äntligen har beslutat ska få flytta in.

Välkommen KitchenAid! Må vi få många trevliga bakstunder tillsammans.

I söndags blev jag baksugen, så jag slängde ihop en sats med kokoscupcakes som jag sedan toppade med chokladfrosting. Dessa skulle tas med till jobbet, och som jag nämnt tidigare så är en av mina kollegor laktosintollerant, men det är ju busenkelt att göra laktosfria cupcakes nu när det finns både laktosfritt smör och laktosfri färskost att tillgå.

Receptet har jag redan presenterat förut, det jag framförallt vill belysa i det här inlägget är mina “nya” muffinsformar (jag fick hem dem i början av sommaren, har bara råkat glömma att skriva om dem… ) samt min nya blomveiner. En veiner är en formpress som man använder för att ge sina sockerblommor lite ådringar, och i detta fall även böjda blad.

Sara och jag beställde varsin av denna sort från Decorate the Cake redan i våras, men av någon anledning har de blivit liggandes orörda hur länge som helst. I söndags var det dock dags att börja laborera.

Först tog jag en för stor utstickare, så det blev väldigt fula kanter eftersom sockerpastan flöt ut utanför veinern när man pressade till den. Men efter att jag hade bytt ner mig till en mindre utstickare så blev det betydligt bättre. Tyvärr var det typ 100 % luftfuktighet och mina blommor vägrade att stelna, så jag blev lite nervös eftersom mina blommor har segnat ner förut. Men de verkade hålla formen ganska bra på frostingen ändå.

Och nu till mina formar. Mina älskade mittemellanformar!

Vanliga muffinsformar brukar vara ca 50 mm i botten, och ger lite för stora cupcakes tycker jag. Minicupcakes brukar ligga på 32 mm i botten och har betydligt lägre väggar, och de blir nästan lite för små. Men efter idogt sökande så har jag äntligen hittat ett ställe som säljer formar i en storlek som är mittemellan mini och normal. 38 mm i botten och ganska höga väggar i förhållande till botten. De är helt perfekta! Så perfekta att nu måste jag beställa hem fler i allehanda färger.

– Och var hittar man dem? undrar den nyfikne läsaren.
Jo, på cakeymakey.co.uk!

Jag slår väl ett slag igen för brödbak, enkelt, billigt gott! Mina bästa brödkryddor, för jag tycker att bröd skall kryddas, är nigellafrön, anis och fänkål, inte i samma bröd dock. Nigellafrön, som jag nog tidigare kallat för “svart kummin” (eftersom mina turkiska vänner sa så) är favoriten just nu. Men anis och fänkål (ihop) är ju också så gott! Jag vet att jag skrivit det här receptet förut men det tål att upprepas. Mina bilder får känsliga läsare dock ursäkta, de är tagna med telefon och har kvalitet därefter.

matbröd, ca 30 st

1 pktjäst
8 dl fingervarmt vatten
2 dl kallpressad rapsolja
2 msk sirap
2 tsk salt
2-2, 5 l mjöl (jag blandar friskt, rågmjöl och vetemjöl för det mesta)
ca 3 tsk kryddor (nigellafrön eller anis och fänkål)
ägg och sesamfrö till pensling och  “dekoration”

Smula ner jästen i bunken, häll på degspadet (vatten och oljan), blanda i salt, sirap och kryddorna under omrörning. Tillsätt nästan allt mjöl, spara lite till utbaket, under omrörning. Jag har insett födelarna med en hushållsmaskin coh gör numera allt deg i den. Blanda i mjöl till degen släpper från kanten, den ska kännas som om man sticker fingret i en knubbig mage (om ni gjort det någon gång! ).

Därefter knådar man degen i 10 minuter i hushållsapparaten, 20 minuter om man gör det för hand. Resultatet blir otroligt mycket bättre om man verkligen arbetar igenom degen riktigt, den jäser dubbelt så mycket som om man slarvar med knådningen. Därefter låter man degen jäsa i 45 minuter. När degen är stor och pösig tar man upp den påd et mjölade bakbordet, delar den i fyra delar, rullar ut en rulle och delar den i ca 8 bitar. Rulla dessa till bullar och lägg på plåt med bakplåtspapper. Nu ska bullarna jäsa i ca 45 minuter, därefter penslas de med ägg och så strör jag sesamfrö på, vackert och gott. In med bullarna i ugnen, 200 grader i ca 15 minuter. Sedan är det bara att låta dem ligga och svalna på galler. Men en macka måste man ta direkt, avnjuts med endast bregott som får smälta in i det heta brödet!

Det låter kanske som mycket arbete men det är det verkligen inte, effektiv tid kanske 20 minuter, resten är vänta och passa. Bröd det bakar man lätt under tiden man gör andra viktiga saker, spelar spel, läser böcker eller snackar med maken. Baka bröd är billigt och gott!…fast det har jag redan sagt va?

Kanel- och äppelmuffins
ca 25 st.

muffinssmet:
100 g  smält smör
1,5 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt

fyllning:
3 stora äpplen
1 msk smör
2 msk strösocker
2 msk kanel

smuldeg:
75 gram smör
2 dl havregryn
1 dl vetemjöl
1 dl strösocker

Tärna äpplen och stek dem i smör, socker och kanel, låt svalna medan du rör ihop muffinssmeten. Vispa ägg och socker pösigt, blanda ner smör och mjölk. Blanda samman de torra ingredienserna och rör ner dessa, blanda i äppelbitarna.
Dela smöret i en bunke, blanda i de torra ingredienserna och blanda ihop dem med fingrarna.

Fyll mellanstora muffinsformar till 2/3 med äppelsmeten och strö över rikligt med smuldeg. Grädda i 200 grader ca 15 minuter.

Receptet har jag bakat förut och jag tror att det är ett Leilarecept från början. Jag har det som vanligt uppskrivet på baksidan av ett fönsterkuvert så jag är inte bombsäker. Lättbakat med en underbart smetig insida och en god knaprig utsida också som sagt, vill man ha mer av det söta så gör man lite härlig frosting att ha på.

Jag gjorde lite vaniljfrosting också, jag spritsar ganska rikligt, den här satsen räckte till ca 10 muffinsar.
Frosting:
60 g smör
100 g philadelphiaost
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker

På mitt jobb är det tradition att någon i gänget fixar onsdagsfika. Mycket trevligt tycker jag, då har man något att se fram emot även i mitten av veckan. Att hitta något som funkar för alla är dock lite av en utmaning, för det finns en glutenallergiker och en som är laktosintolerant.

Givetvis anmälde jag raskt mitt intresse när frågan om vem som skulle fixa nästa fika kom på tal. Med tanke på att jag aldrig har gjort något med glutenfritt mjöl förut och tiden var knapp så kändes det lite för avancerat att baka cupcakes. Därför bestämde jag mig istället för att prova Leilas chokladpavlovas.

Jag följde receptet till punkt och pricka och smeten blev otroligt vacker, alldeles silkeslen och blank. Efter att kakao och mandelspån var iblandade började jag lassa upp smeten i högar på plåten. Då blev jag nästan rädd. I receptet står det att det ska bli tio stycken. Jag gjorde tolv stycken, och de var ändå ENORMA.

Sen skjuts in i ugnen. Gräddningstid var 45–55 minuter enligt receptet. Efter 50 minuter började jag kolla, då var ytan fortfarande ganska löst krispig och inuti var det helt flytande fortfarande. Jag körde på i tio minuter till, ingen större skillnad då heller, bara ett något hårdare ytskikt. Efter ytterligare fem minuter tog jag ut dem, trots att de verkade vara helt fuktiga inuti. Min sambo som strök av och an vid spisen fick provsmaka en maräng. Och mycket riktigt, den var helt rinnig inuti fortfarande.

Det står i receptet att de ska vara sega i mitten, och det är precis så jag vill ha mina maränger. Men det är skillnad på segt och flytande. Så jag tog helt enkelt och drog igång ugnen igen och ställde in plåten på nytt. Nu fick de stå i 40 minuter till. Först då började de få den konsistens som åtminstone jag förväntar mig av en maräng.

Jag var fullt inställd på att bakandet var ett totalt misslyckande, och att marängerna skulle vara stenhårda och/eller torra som snus dagen efter. Fördelen med pavlovas är att man ju har på en massa grädde ovanpå, vilket till viss del kan hjälpa till att mjuka upp marängen.

På jobbet så vispade jag upp massor med (laktosfri) vispgrädde som jag sedan lassade på varje pavlova. Därefter dekorerade jag dem med hallon, jordgubbar, blåbär, passionsfrukt och lite mer mandelspån. Det blev väldigt vackert, och folk som passerade köket såg imponerade ut. Men jag var fortfarande nervös över hur mina bakverk skulle mottas när folk väl satte tänderna i dem.

Jag hade inget att frukta. De blev faktiskt helt perfekta: lagom frasiga på utsidan och lite gott sega i mitten. Min ena kollega sade till och med att det var det godaste bakverk han någonsin ätit. Riktigt så långt vill jag nog inte gå, men jag tyckte också att de var goda om än lite väl stora. Sockerchocken var nämligen ett faktum.