Muffinsbloggen

Minimuffinsar är min nya favorit, de verkar rätt populära på mitt jobb också Man kan liksom tillåta sig att äta några stycken, de är ju så små!

I helgen bakade jag några väldigt lyckade. jag utgick från Lenas MYCKET lyckade mandelmuffinsrecept. Smeten, jag smakar alltid på smeten för att känna om den är lyckad (gör så även med degar, inte samma nöje med avsmakandet dock), den var utsökt! Jag hade kunnat äta upp allt! Det gjorde jag inte, hälften hällde jag i minimuffinsformar och gräddade enligt recept. Den andra hälften rev jag i ca 1 dl mandelmassa, blandade noga, fyllde i minimuffinsformar och gräddade, enligt recept.

De med mandel spritsade jag en vaniljfrosting på och de med mandelmassa fick en kaffefrosting och det var särdeles lyckat! Jag gjorde en basfrosting (recept hittar du här) som jag helt enkelt tillsatte 2 tsk starkt kaffe. jag var så klart tvungen att kompensera med ca 1 dl florsocker för att inte tappa konsistens men det blev mycket smarikt och bra.

Ja, så känner jag ju att jag måste vara snygg i köket. Min gamla fula förkläden duger inte. Jag har köpt lite tyg och börjat sy nya förkläden, det är nästan lika kul som att baka. Här är mitt FFF (Första Färdiga Förkläde:-) :

I söndags var det dags för mig att provbaka macarons för första gången. Det skrivs överallt om hur lätt det är att misslyckas med macarons, så jag hade inga höga förväntningar. Dessutom har jag aldrig ätit någon “riktig”, så jag vet inte ens hur de ska smaka.

En sak är säker, nu vet jag i alla fall hur de inte ska smaka.

Jag följde instruktionerna som finns på Hello Sugar. Det kändes som en bra idé att följa ett recept som sägs ha ganska hög lyckandegrad. Nu så här i efterhand måste jag säga att det verkade mer komplicerat än det faktiskt var. Det enda är att jag behöver skaffa mig en mer precis köksvåg.

Lat som jag är så införskaffade jag färdigmalen mandel från den indiska livsmedelsbutiken Taj Mahal. Det är en trivsam butik, men det var ändå ett misstag. Det finns nämligen en väldigt stark och distinkt doft i den butiken, och denna doft hade satt sig i mandelmjölet och gett en väldigt distinkt bismak. Och tro mig, jag vet hur det luktar och smakar. Jag jobbade nämligen i samma trappuppgång som Taj Mahal för en massa år sedan, och den doften satt i väggarna redan då.

Hur som helst. Enligt receptet ska man göra en sockerlag som man sedan ska hälla ner i en äggvite- och  sockerblandning, som man sedan vispar upp till maräng. Jag har aldrig gjort det med sockerlag förut, och jag var lite rädd att det skulle gå åt pipsvängen. Men det var busenkelt och marängen blev så sagolikt vacker! Alldeles tjockslät, blank och fluffig. Nån gång måste jag prova att göra bara maränger av sådan smet.

Sen vände jag ner marängen i min Taj Mahal-smakande mandelmjölsblandning, som jag hade färgat med lite turkosblått pulver från Essencefabriken. Därefter var det bara att prutta ut små kluttar på en plåt med bakplåtspapper. De fick stå 25 minuter innan jag slängde in dem i ugnen. Tydligen så blir marängen glansigare då och mandelbitarna hinner sjunka ner ordentligt, så att det blir det där fraset i underkanten som man vill ha. (“Salladen i hamburgaren”, som min sambo säger.)

Sen gjorde jag en chokladganache på vispgrädde, mörk choklad, lite smör och en gnutta superstarkt kaffe. Den gick inte av för hackor! Synd bara att mina macarons smakar Taj Mahal.

Lärdomar:

• Investera i en ordentlig köksvåg.
• Skaffa en mandelkvarn och mal eget mandelmjöl. (Eller köp åtminstone luktfritt.)
• Det var varken farligt eller särskilt svårt att göra macarons.