Muffinsbloggen

Ibland måste man prova lite nytt här i livet, tänkte jag och surfade därför runt efter alternativ till den gamla vanliga philiadelphiafrostingen. Inget ont om phillyn, men ombyte förnöjer. Dessutom vill jag ha tag på en frosting som är riktigt vaniljig och härlig.

Jag hittade ett recept på en så kallad SMBC – Swiss Meringe Butter Cream – och tyckte att det lät lite spännande. Jag vet att Sara har provat sig på en sån för längesen och att hon inte var det minsta förtjust. Men, tänkte jag, hon kanske hade fel, och framförallt kanske hon hade kommit över ett dåligt recept. Så jag tog mod till mig och provade.

Det borde jag inte ha gjort. Fy bövelen vad äckligt det var. Och då tillhör jag de som sällan kallar något ätbart för äckligt, för det har jag lärt mig av mamma att man inte ska göra. Men det här var faktiskt äckligt, på riktigt. Alldeles för sött, alldeles för smörigt och bara allmänt vidrigt. Jag trodde att citronen i receptet skulle kunna rädda det hela, men icke.

Förlåt philadelphia, jag ska aldrig mer baktala dig! Låt oss enas om att SMBC aldrig mer ska få komma in i våra liv!?

För de som inte vet det så jobbar jag sedan ett par månader tillbaka på ICA (igen). Där är man ständigt omgiven av mat och matglädje, så gissa om det vattnas i munnen på mig när jag ser alla fina bilder och recept som florerar på huvudkontoret!?

Ett av de recepten som verkligen har kladdat sig fast är det på saffranskola med kokos som finns med i ICAs julbroschyr. Det ser så himla gott ut att jag så klart blev tvungen att prova om det verkligen levde upp till förväntningarna. Det gjorde det kan jag säga!

Som alltid när man (eller åtminstone jag) bakar så smakar det inte så gott precis när det är nybakat. Antagligen är jag redan trött på smaken efter alla provsmakningar (man måste ju faktiskt göra kulprovet!) och därför blir provsmakningen av den färdiga produkten inte så WOW-ig heller. Men nu, så här ett par dagar efter. Ååååh vad god den är! En ny julgodisfavorit bredvid knäcken, mozartkulorna och chokladfudgen.

Igår var jag varit och hälsat på mitt gamla jobb. Min fina arbetskamrat Pia-Lena uppskattar choklad och därför så beslöt jag att tillfredställa hennes lystmäte på den punkten.

Utgick från det här receptet och modifierade det lite efter vilka ingredienser jag hade hemma.
100 g valnötter
175 g smör
3 dl socker
1, 5 dl kakao
0,5 dl mörk sirap
1 nypa salt
3 st ägg
1,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
100 g mörk choklad

• Vispa smör och socker vitt och krämigt.
• Rör ner kakao, sirap och salt.
• Vispa ner ett ägg i taget och rör till sist ner vetemjöl, bakpulver, nötter och hackad choklad
• Klicka i formar och grädda 175 grader i ca 14 minuter.

Jag gjorde i små formar och då blev det ca 35 st. Smeten var gudomlig kan jag meddela

Nåväl, jag tog frysta hallon och kokade dem med lite socker. När muffinsen svalnat klickade jag i ett kokt hallon i den lilla gropen som blivit i miten av muffinsen.

Dessa lät jag stå i kylen över natten. På morgonen så ställde jag mig och rörde ihop den här ljuvliga, underbara chokladfudgefrostingen från Call me cupcake.

100 gram mörk choklad
150 gram smör
2 dl florsocker
0,5 dl kakao
1 tsk vaniljextrakt

• Smält chokladen över vattenbad, låt svalna.
• Vispa rumsvarmt smör vitt och krämigt.
• Tillsätt vaniljextrakt, florsocker och kakao och vispa samman.
• Tillsätt sist chokladen och vispa tills frostingen är slät och krämig.

Denna underbara krämiga frosting spritsade jag över choklad och hallonmuffinsarna och dekorerade med blommor jag gjort, den nya röda färgen jag köpt från Kakburken blev så snyggt till det bruna.

Gjorde vita blommor också för att testa, den nya snöflingeutstickaren provade jag också men dessa fick inte plats på de små cupcakesen jag gjort, barnen åt dem dock med glupande aptit

Chokladfudgefrostingen är verkligen att rekomendera, rik chokladsmak och härligt krämig konsistens, den hårdnar i kylskåp och blir då som en god pralin, mums!

Igår fick jag äntligen hämta ut den, min nye vän som jag har gått och trånat så länge efter och som jag äntligen har beslutat ska få flytta in.

Välkommen KitchenAid! Må vi få många trevliga bakstunder tillsammans.

På mitt jobb är det tradition att någon i gänget fixar onsdagsfika. Mycket trevligt tycker jag, då har man något att se fram emot även i mitten av veckan. Att hitta något som funkar för alla är dock lite av en utmaning, för det finns en glutenallergiker och en som är laktosintolerant.

Givetvis anmälde jag raskt mitt intresse när frågan om vem som skulle fixa nästa fika kom på tal. Med tanke på att jag aldrig har gjort något med glutenfritt mjöl förut och tiden var knapp så kändes det lite för avancerat att baka cupcakes. Därför bestämde jag mig istället för att prova Leilas chokladpavlovas.

Jag följde receptet till punkt och pricka och smeten blev otroligt vacker, alldeles silkeslen och blank. Efter att kakao och mandelspån var iblandade började jag lassa upp smeten i högar på plåten. Då blev jag nästan rädd. I receptet står det att det ska bli tio stycken. Jag gjorde tolv stycken, och de var ändå ENORMA.

Sen skjuts in i ugnen. Gräddningstid var 45–55 minuter enligt receptet. Efter 50 minuter började jag kolla, då var ytan fortfarande ganska löst krispig och inuti var det helt flytande fortfarande. Jag körde på i tio minuter till, ingen större skillnad då heller, bara ett något hårdare ytskikt. Efter ytterligare fem minuter tog jag ut dem, trots att de verkade vara helt fuktiga inuti. Min sambo som strök av och an vid spisen fick provsmaka en maräng. Och mycket riktigt, den var helt rinnig inuti fortfarande.

Det står i receptet att de ska vara sega i mitten, och det är precis så jag vill ha mina maränger. Men det är skillnad på segt och flytande. Så jag tog helt enkelt och drog igång ugnen igen och ställde in plåten på nytt. Nu fick de stå i 40 minuter till. Först då började de få den konsistens som åtminstone jag förväntar mig av en maräng.

Jag var fullt inställd på att bakandet var ett totalt misslyckande, och att marängerna skulle vara stenhårda och/eller torra som snus dagen efter. Fördelen med pavlovas är att man ju har på en massa grädde ovanpå, vilket till viss del kan hjälpa till att mjuka upp marängen.

På jobbet så vispade jag upp massor med (laktosfri) vispgrädde som jag sedan lassade på varje pavlova. Därefter dekorerade jag dem med hallon, jordgubbar, blåbär, passionsfrukt och lite mer mandelspån. Det blev väldigt vackert, och folk som passerade köket såg imponerade ut. Men jag var fortfarande nervös över hur mina bakverk skulle mottas när folk väl satte tänderna i dem.

Jag hade inget att frukta. De blev faktiskt helt perfekta: lagom frasiga på utsidan och lite gott sega i mitten. Min ena kollega sade till och med att det var det godaste bakverk han någonsin ätit. Riktigt så långt vill jag nog inte gå, men jag tyckte också att de var goda om än lite väl stora. Sockerchocken var nämligen ett faktum.

Jag befinner mig i skrivande stund i Berlin. (Vilken stad!) Igår hade vi siktet inställt på att besöka stadsdelen Friedrichshain, gamla arbetarkvarter som är på väg att blomstra upp. Jag hade för mig att det fanns ett cupcakeställe i Berlin, och mycket riktigt så gjorde det det. Dessutom ligger Cupcake Berlin just i Friedrichshain.

Tur att jag hade kollat upp adressen i förväg, för området är stort och det är inte överallt som det är helmysigt. Men just de kvarteren där Cupcake Berlin ligger var riktigt trevliga kvarter, som en blandning av Vesterbro i Köpenhamn och SoHo i New York.

Utbudet på cupcakes var inte så stort, jag blev lite förvånat besviken, och helt ärligt så var de inte chockerande vackra heller. Fina var de absolut, men jag tappade inte hakan av hänförelse. Har man blivit lite bortskämd efter besöket på Dean & Deluca i New York och efter att ha spanat på Hello Sugar och Holy Sweet tro? Hur som helst, utseendet är ju inte allt utan viktigast är ju trots allt smaken.

Egentligen var jag mer sugen på deras krämiga cheesecake (sambon tog den), men jag kände mig faktiskt tvungen att prova en cupcake när jag nu var där. Jag måste ju testa hur en cupcake egentligen ska smaka. En morotscupcake fick det bli. God var den, men mina (dvs Leilas) är bättre.

Jag är ändå glad att jag tog mig dit, mysigt ställe i supermysiga kvarter. Ett sånt område som man skulle vilja bo i om man bodde i Berlin.

(Ursäkta den inte så braiga kvaliteten på bilderna. De är tagna med telefonen.)

Vi hade kalas på jobbet, jag hade bakat lite och en tårta jag snott ihop inspirerade nya bagerskor. Så här är receptet för alla intresserade.

Jag komponerade den till min systerdotters student, enligt hennes önskemål, och tårtan bär hennes namn:

Lovisatårta

hallon och yoghurtpannacotta:
2 gelantinblad
2/3 dl strösocker
225 g hallon
180 g turkisk yoghurt
2 tsk vaniljsocker
Lägg gelantinbladen i kallt vatten, mixa hallonen och koka med sockret, lös gelantinbladen i blandningen och låt svalna. Blanda ner yoghurten och vaniljsockret, häll ner i en rund form med avtagbar kant, frys.

botten:
300 g mandelmassa
3 ägg
3-4 msk kakao
Riv mandelmassan grovt på rivjärn, vispa äggen och blanda med mandelmassan och kakao. Ta en lika stor form som till pannacottan grädda i 175 grader i 30 minuter, låt den kallna.

mousse:
250 g mörk choklad med högt kakaoinnehåll
1 msk florsocker
5 dl vispgrädde
4 äggulor
Smält chokladen i vattenbad,tillsätt florsockret och rör om. Vispa grädden, blanda ner hälften i den smälta chokladen, tillsätt äggulorna en i taget och blanda slutligen ner resten av grädden.
Ta ur den frusna pannacottan ur sin form och lägg på mandelbotten, i formen med borttagbar kant, tryck till lite, bred gräddsmeten över och ställ i frysen över natten. Ta ut i god tid minst två timmar innan den skall konsumeras.

Och när man ändå är igång och bakar  och dessutom har äggvitor över kan man lika gärna göra den här pajen, detta är ett gammalt familjerecept:

Bananpaj

3 dl mjöl
1 dl strösocker
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
175 g smält smör
Ingredienserna blandas samman och får stå en stund.

4 mjuka, lite bruna bananer (går bra med normalmogna men de övermogna ger bättre smak)
4 äggvitor
1 dl strösocker

Tryck ut pajdegen i en ugnsfast form av storleksordningen 40×40, mosa bananerna och bred över pajskalet, vispa äggvitorna hårt, till du kan vända på bunken i sann maränganda och blanda försiktigt ner sockret. Bred över de mosade bananerna och grädda i 175 grader i 30 minuter. Servera med glass och grädde!

Det blev tre sorters cupkakes till sonens 6-årskalas. Det blev mandel med vaniljfrosting, choklad med vanilj- och mintfrosting och cocos med chokladfrosting. Allt bakat förut av min kära medbakerska Lena. Och alla blev goda men cocos med chokladfrosting var något i hästväg, mmmmm så gott!

Och inte hann jag med att få några bra foton heller, fast egentligen spelar det ingen roll eftersom min kamera är så usel! Men jag tog några bilder och de får jag väl ta och visa trots att de inte för cupcakesen riktig rättvisa.

Dessutom blev frostingen lite för “blöt” jag gjorde så många omgångar så jag blev lite slarvig med måtten, det skall ej upprepas!

Jag gjorde ett gäng med laktosfria cupcakes också. Ja men det var ju busenkelt, allt finns ju laktosfritt, smör, mjölk, creme cheese. Och den goda smaken beror inte på laktos, för smaken blev inte sämre av avsaknaden av detta.

Min son fyller 6 år och nu ätligen skall jag passa på att baka ohämmat. Det är många som ska äta, både vuxna och barn. Och jag behöver inte känna att jag “eldar för kråkorna” Idag är den stora dagen, på söndag kalaset. Och inte kunde min lille gosse vakna utan en god cupcake inte! Jag bakade små raringar med hjälp av Lenas UTMÄRKTA madelcupcakerecept. Det receptet är värt att baka många gånger, det blir så bra. En fin och enkel smak av madel och smeten (för oss som gillar sådant!) är faktiskt himelsk.

Jag gjorde två färgvarianter men smakerna är detsamma. Jag ville bara testa olika former och sen ville jag testa olika färger också var allt i full gång och jag kom inte i säng förän halv ett i natt Jag började med gul frosting, vanlig vaniljfrosting-god! När jag hade lite gul frosting kvar i påsen fyllde jag på med rosa, resultatet blev rätt kul, passar på barnkalas.

men fy vad min kamera tar dåliga bilder…. Måste köpa en ny

Det kommer att bli mycket bakat de närmsta dagarna, de här varianterna tänker jag mig:

• mandelcupkakes med vaniljfrosting (avklarat)
• cocoscupkakes med chokladfrosting (både -lactos och “vanliga”)
• vaniljcupkakes med …?…..frosting
• blåbärscupkakes med blåbärsfrosting

Dessutom skall jag baka hamburger- och korvbröd, mycket roligt har jag framför mig. Nu ska jag gå och göra lite dekorationer!

Det blev inget muffinsbak i helgen. Nästa helg fyller sonen 6 år och då ska det frossas i cupcakes, jag ska baka mycket i veckan så jag sparar mig lite. Men matbröd blev det så klart, barnens favoriter. Istället för sesamfrö eller dyl. ovanpå så tog jag timjan och lite flingsalt, det blev väldigt lyckat.

Gott med kryddan och sältan, barnen åt med sedvanlig glupande aptit (doppa i oboy, yack!)

Jag har snabbat upp brödbaket lite, jag tar dubbel vätskemängd till samma mängd jäst.
1 pkt jäst
1 l vatten
1 dl rapsolja
2 tsk salt
2 msk sirap
ca 20 dl mjöl (rågmjöl, vetemjöl, rågsikt, grahamsmjöl, vad jag har hemma, efter tycke och smak)
kryddor, nigellafrön (de som jag tidigare kallade “svart kummin” för det gör mina turkväninnor) eller anis och fänkål. Det går hur bra som helst att jäsa en dubbel sats med samma mängd jäst, bara slöseri att ta mer.

Här är dagens middag, röd quinoa, ugnsbakade rödbetor, morötter, broccoli och färbiffar med riven rödbeta och fetaost i, lite rödvin satte piff på anrättningen!