Muffinsbloggen

I fredags kväll satt jag och surfade bland diverse cupcakebloggar för att få inspiration till helgens bak. Då såg jag att Tove på Baka baka liten kaka hade gjort kokos- och citronmuffins. Då jäklar rann snålvattnet till på mig, jag älskar kokos! Så kokoscupcakes fick det bli, men med chokladfrosting istället. Det är liksom svårt att misslyckas med kokos och choklad.

Jag utgick från ett recept på vaniljcupcakes som är snarlikt det jag hade till mina mandelcupcakes, fast jag gjorde bara en halv sats. Jag bytte ut mjölken mot kokosmjölk och en del av mjölet mot kokosflingor. För smakens och konsistensens skull hällde jag i lite mer kokosflingor, men då blev smeten lite för trög så jag drygade ut med ännu lite mer kokosmjölk. Jag hade även i en kvarts tesked kokosessens. Läs hela receptet.

Cupcakesen blev verkligen jättegoda! Väldigt flottiga dock, så jag lyfte ur dem ur sina formar och satte dem i nya. Man vill ju inte servera värsta flottbullen.

Chokladfrostingen gjorde jag efter Leila Lindholms recept. Jag tycker den är god, men jag brukar ha i ännu lite mer kakao och kaffe. Särskilt om den inte ska ligga på en chokladbulle. Tyvärr hann jag inte spritsa på frostingen direkt, så den fick stå i kylen i några timmar. Det gjorde att den stelnade ganska mycket, vilket i sin tur hade vissa konsekvenser för spritsandet. Jag började med en nyinköpt och ganska stor tyll. Då blev det så här:

En fin swirl, men det var svårt att täcka hela bullen utan att använda upp all frosting i hela påsen.

Jag insåg ganska snabbt att frostingen ändå inte skulle räcka till alla cupcakes, så jag mekade raskt ihop lite extra. Då passade jag på att byta till min “vanliga” spritstyll med lite mindre öppning. Med mjukare frosting och mindre öppning så blev resultatet istället så här:

Heltäckande, men plattare.

Det är ju en hel vetenskap det där med hur man ska spritsa för att få det snyggt men ändå balanserat smakmässigt. Jag måste öva!

Cupcakesen var i alla fall himmelskt goda, och min sambo verkade mer än nöjd.

Minimuffinsar är min nya favorit, de verkar rätt populära på mitt jobb också Man kan liksom tillåta sig att äta några stycken, de är ju så små!

I helgen bakade jag några väldigt lyckade. jag utgick från Lenas MYCKET lyckade mandelmuffinsrecept. Smeten, jag smakar alltid på smeten för att känna om den är lyckad (gör så även med degar, inte samma nöje med avsmakandet dock), den var utsökt! Jag hade kunnat äta upp allt! Det gjorde jag inte, hälften hällde jag i minimuffinsformar och gräddade enligt recept. Den andra hälften rev jag i ca 1 dl mandelmassa, blandade noga, fyllde i minimuffinsformar och gräddade, enligt recept.

De med mandel spritsade jag en vaniljfrosting på och de med mandelmassa fick en kaffefrosting och det var särdeles lyckat! Jag gjorde en basfrosting (recept hittar du här) som jag helt enkelt tillsatte 2 tsk starkt kaffe. jag var så klart tvungen att kompensera med ca 1 dl florsocker för att inte tappa konsistens men det blev mycket smarikt och bra.

Ja, så känner jag ju att jag måste vara snygg i köket. Min gamla fula förkläden duger inte. Jag har köpt lite tyg och börjat sy nya förkläden, det är nästan lika kul som att baka. Här är mitt FFF (Första Färdiga Förkläde:-) :

Eftersom jag inte bakade någonting på hela helgen så kliade det rejält i cupcakefingrarna igår, så det var bara att införskaffa ingredienser och ställa sig att baka. Det blev mandelcupcakes med två olika frostingar: vaniljfrosting och hallonfrosting. Eller frosting och frosting, jag skulle snarare vilja kalla det för hallonicing, för hallonen gjorde det hela väldigt rinnigt.

Receptet på mandelmuffinsarna hittade jag på Canadian Living, men jag hade inget mandelextrakt hemma så jag tog vaniljextrakt istället. Vaniljfreak som jag är höjde jag vaniljribban ytterligare genom att hälla i extra vaniljpulver också. Smeten blev löjligt god, en av de absolut godaste jag har blandat ihop.

Planen var att jag skulle ta med dem till jobbet så att mina kollegor fick hjälpa till med att äta upp dem, därför valde jag att göra minicupcakes så att det skulle räcka till alla. I hälften av formarna, de som skulle få vaniljfrosting på sig, hällde jag en liten klick nutella på toppen av smeten.

Det tog ungefär två sekunder i ugnen och sen hade nutellaklumpen sjunkit ner i botten på cupcakeformen.

Frostingen fick bli en vanlig cream cheese-frosting, som jag drygade ut med lite mascarponeost och extra florsocker. När den var klar delade jag den på hälften för att sedan börja smaksätta.

Vaniljfrostingen blev smaksatt med frön från en halv vaniljstång samt en halv tesked vaniljessens. Det sistnämnda gjorde frostingen något för rinnig, men vanilj är ju så gott! Nästa gång ska jag köra på mer vaniljstång istället, eller lite vaniljpulver.

Nutellan sjönk som sagt som en sten, men det gjorde inte så mycket. Eftersom det är minicupcakes får man sig en liten bit i varje tugga ändå.

När det gäller hallonfrostingen så var jag lite villrådig. Det tycks finnas många olika sätt att göra det på, vissa häller i koncentrerad hallonsaft, andra har i sylt och några kör med hallonpuré. Själv mosade jag färska hallon, och hade sen en plan på att mixa gucket som blev kvar efter att jag hade silat bort vätskan. Men istället gjorde jag precis tvärtom, och hällde i lite av vätskan i frostingen istället. Den blev vackert svagt rosa, men jag tyckte att det smakade för lite hallon så jag öste på med lite mer vätska. Och lite mer, och lite mer. För att få den tjockare fick jag kompensera med florsocker hela tiden, men den lyckades aldrig bli så fast och fin igen som den var från början.

Jag ställde in den i kylen en stund där den stelnade något, men när jag skulle spritsa över frostingen på mina cupcakes så bara rann den ut. Det blev lite smått kaotiskt i köket en stund där.

Halloncupcakesen blev dekorerade med blommor som jag gjorde med mina nya blomutstickare som kom med posten igår. Nästa gång ska jag se till att ha mer tid på mig för att tillverka blommorna, samt skaffa mig lite fler tillbehör som underlättar arbetet med dem. På sätt och vis var det lite tur att cupcakesen blev platta upptill, eftersom blommorna också är det.

Idag har vi ätit cupcakes både på jobbet och här hemma, och de var mycket uppskattade. Mandelcupcakes ska jag definitivt baka igen.

Lärdomar:

1. Börja inte baka för sent på kvällen. Det tar ofta längre tid än planerat, och det är inte kul att behöva hetsa på slutet när man behöver tålamodet som allra mest för att få till vackra dekorationer.
2. Det här med hallonfrosting verkar vara knepigt. Vi får forska vidare.
3. Mandelcupcakes är gudomligt gott!

Ca 48 st minicupcakes

Ingredienser

113 g rumsvarmt smör
2,4 dl strösocker
2 ägg
0,5 tsk vaniljextrakt (eller mandelextrakt om man hellre vill det)
2,4 dl vetemjöl
1,2 dl finmalen mandel
1 tsk bakpulver
0,5 tsk vaniljpulver
0,25 tsk salt
1,2 dl mjölk

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa smör och socker så att det blir fluffigt, ca 2-3 minuter.
3. Vispa ner äggen, ett åt gången, i smör- och sockerblandningen. Ta även med vaniljextraktet.
4. Blanda mjöl, malen mandel, bakpulver, salt och vaniljpulver i en separat skål.
5. Vänd försiktigt ner en tredjedel av mjölblandningen i äggblandningen. Häll sedan i hälften av mjölken, och rör ut det i blandningen. Fortsätt att varva ner mjölblandning respektive mjölk tills allt är nerblandat.
6. Häll upp smeten i miniformar, fyll dem till ungefär två tredjedelar. Vill man kan man lägga på en klick nutella ovanpå smeten också.
7. Grädda i ugnen i ca 15 minuter.

När nu lördagens bakning blev så misslyckad så var jag tvungen att baka igen på söndagen, beslutsam att lyckas denna gång. Inga speciella finesser utan det fick bli cupkakes straight up. Basreseptet med vaniljsmak och basreceptet med choklad och valnötter. Jag vill dock revidera mitt tillvägagångssätt:

Rör socker och rumsvarmt smör pösigt, tillsätt ett ägg i taget, blanda i de torra ingredienserna, smaksätt efter tycke och smak och späd med rumsvarm mjölk. Jag tycker att smeten blir lättare att hantera än om man vispar socker och ägg, den blir lite mer krämig än smetig, och jag upplever att kakan blir lite mer saftig och får en bättre konsistens.

Vanlig, härlig Philadelphiafrosting med vaniljsmak på toppen. Jag gjorde kakorna i vanlig storlek och vad nytt var så gjorde jag minimuffins, åh vad perfekt. Det är ju super, vilken lagom storlek, antingen man bara vill ha något lite, eller man vill smaka lite olika.

Jag roade mig med att göra lite olika färger och ltie olika blommor, “suger paste” är ju väldigt roligt att arbeta med.

Helgens bak blev tja lärorikt.

Jag bestämde mig för att göra fyldla cupkakes. Jag kokade ihop en vaniljkräm värdig gudar! Jag kollade in på recept.nu för att kolla hur Leila och andra gör sin. Sedan gjorde jag så här:

1 dl grädde
1,5 dl mellanmjölk
1/2 tsk vaniljpulver
0,75 dl strösocker
4 äggulor
1 dl maizena

Koka upp gräddmjölken tillsammans med vaniljpulvret. Vispa strösocker, maizena, äggulor luftigt och häll över mjölkgrädden, vispa tills det tjocknar.

Gott så jag storknade. Sedan bakade jag vaniljmuffinsar och chokladmuffinsar enligt mitt basrecept, så långt allt gott och väl. Tyvärr råkade jag bränna dem lite men inte så farligt. Jag fyllde med vaniljkräm och några med chokladkrämen jag hade kvar sedan sist. Det smakade gott även om det faktiskt inte var så snyggt eftersom jag skurit bort det brända. Men eftersom det är provbakning så fick det gå. Jag ville ha vaniljfrosting på och ville testa någon ny sort. Eftersom jag hade en del äggvita kvar efter vaniljkrämen bestämde jag mig till slut för en “White fluffy frosting”

2,3 dl strösocker
0,8 dl vatten
1/4 tsk citron
2 äggvitor

Socker, vatten och citron värms på spisen till det börjar sjuda. Under tiden vispas äggvitorna till ett hårt skum, tillsätt sedan sockerlagen lite i taget, vispa mellan hela blandningsprocessen  skall ta 8-10 minuter. Det här var inget i min smak, sött sött sött också lite äggsmak på det. Men det blev ju rätt vackert, kritvitt, trots det inget jag kommer att göra igen.

Eller The Curse of the Pepparmintolja, som inlägget lika gärna skulle kunna heta.

Eftersom pepparmintfrostingen blev som den blev har jag idag ägnat mig åt att tillverka ny frosting åt de resterande minimuffinsarna. Vanilj stod högst på min önskelista, men jag var även sugen på att göra jordnötsfrosting, så jag bestämde mig för att göra både och.

Först ut var vaniljfrostingen. Till den gjorde jag min vanliga philadelphiafrosting, men hade i mitt nya vaniljpulver och lite extra vaniljessence. Vispa, vispa, smaka. Häll i florsocker, vispa, vispa, smaka. Mmmm, jättegod! Bara liiiite mer vaniljessens, sen är den klar.

Vad tror ni händer? Jag ser mig inte för, utan tar istället flaskan med PEPPARMINTOLJA! Jag reagerade på att det plötsligt luktade lite mer mint än vanligt. Fy bövelen, det var bara att slänga hela frostingen.

Vem vet, den kanske blev jättegod ändå. Men just nu är jag så förbenat trött på pepparmint, så det spelar ingen roll hur god den eventuellt blev. Bort skulle den.

Då var det bara att ge sig i kast med jordnötssmörsfrostingen istället. Jag följde Leilas recept, men skippade kakaon. Jag tänkte att eftersom muffinsen är med choklad, så behöver man inte ha choklad i frostingen också. Kan Annie så kan jag. Jag vet inte om det var rätt beslut eller ej. Mina cupcakes smakar ganska mycket som jordnötssmör. Å andra sidan är ju det väldigt gott, så det kanske inte gör så mycket.

Efter en liten paus tog jag mig an vaniljfrostingen igen. För säkerhets skull gömde jag pepparmintoljan högst uppe på en hylla där jag inte skulle kunna ta den av misstag. Och jo, jag lyckades nog få till en nästan lika god även den andra gången. Jag frågade min sambo vilken färg den skulle ha, ljusrosa eller naturell så att man ser vaniljprickarna. Han röstade på det sistnämnda, så så fick det bli.

Jag ville använda mina små blommor som jag gjorde häromdan, men eftersom frostingen inte blev rosa ville jag inte heller ha rosa kulor. Så jag bytte ut dem mot pärlfärgade sockerkulor istället.

Sammanfattningsvis kan jag bara erkänna att jag är en sucker för vanilj. Det spelar ingen roll hur gott det är med snickersliknande muffinsar, vanilj är den stora vinnaren. Nu ska jag bara förädla mina choklad- respektive vaniljrecept. Jag har en lång väg att vandra.

Igår var det experimentdags igen. Jag gjorde chokladcupcakes med mintfrosting i miniformar, och det blev med blandat resultat må jag säga.

För själva muffinsarna använde jag mig av ett recept från Annie’s Eats. Sen fick jag hjärnsläpp och fick för mig att jag absolut inte kunde följa hennes recept på frostingen, eftersom jag inte hade så många ägg hemma. Det hade jag visst kunnat göra, eftersom jag körde på halverad mängd av allting. Nåväl, frostingen gjorde jag istället utifrån ett recept på Simply Recipes.

Smeten till muffinsarna var helt himmelsk! Jag hade kunnat äta hela skålen utan problem. Den fick en helt fantastisk konsistens som var lätt att hälla upp utan att spilla och kladda allt för mycket. Jag är dock än för ny på det här för att avgöra om det är den ultimata konsistensen på de färdigbakta muffinsarna. Jag tror att jag vill ha dem aningen kladdigare. Exakt vad det är som utgör själva kladdet vet jag inte än, men det är ju det jag ska lära mig genom att prova. Ägg (-gula), smör eller olja känns som rimliga gissningar.

Hur som helst, muffinsarna blev bra.

Sen var det dags för frostingen. Jag valde att göra buttercream frosting (smörkrämsfrosting på svenska?), som baseras på smör och mjölk istället för smör och philadelphia, som jag annars brukar göra. Man måste ju prova! Nu har jag gjort det, och jag kan konstatera att jag föredrar phillyfrosting.

I frostingen hade jag naturligtvis även en massa florsocker, och lite pepparmintolja för att få mintsmaken. Som kronan på verket skulle frostingen färgas grön, eftersom mint = grönt. Och det var här det började gå åt pipsvängen. Färgen heter pistagegrön, och jag kan intyga att den är vad den heter. Det blev alldeles för gult för att kännas som mint. Jag borde kanske ha haft i lite blå färg att mjuka upp det något.

När jag stod där i mintångorna och provsmakade så tyckte jag att det var lite för mycket florsockersmak, så jag hällde i några extra droppar mintextrakt. Det skulle jag inte ha gjort. Det blev verkligen too much! Åtminstone med den portionering som jag hade, eftersom jag spritsade ganska generöst på de små muffinsarna. Pepparminten fullständigt dränkte chokladsmaken, så muffinsarna hade inte en chans att visa vad de går för.

Som tur är fyllde jag bara en tredjedel av muffinsarna, så i eftermiddag ska jag göra ny frosting att toppa de resterande muffinsarna med. Jag funderar på att smaksätta dem med vanilj, kaffe eller kanske jordnötssmör.

Lärdomar:

1. Än så länge föredrar jag philadelphiafrosting
2. Det är inte så lätt att färgsätta om man är känslig för nyanser
3. Ta det lugnt med pepparminten!

Jag går ut hårt och börjar med ett bra basrecept för muffins:

100 g smör (margarin yack, fy, burr)
2 ägg
2,5 dl strösocker
1 krm salt
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 dl mjölk

Det där är basreceptet, sedan skall ju smeten smaksättas med vad man vill, ex kakao, citron, kardemumma, vanilj eller vad man nu vill.

Sätt ugnen på 200 grader och ställ ut muffinsformarna på plåten, smält smöret, vispa ägg och socker pösigt, blanda de torra ingredienserna och sikta över äggsmeten och tillsätt sedan det smälta smöret och mjölken. Klicka upp smeten i formarna, fyll 2/3 också skjuts in i ugnen, grädda 12 minuter.

Basfrosting:

60 g mjuk smör
100 g philadelphiaost
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
0,5 msk vätska

Frostingen skall ju också smaksättas med t.ex. citron (både skal och saften används), choklad, vanilj eller vad man nu vill också är det ju roligt att färga den också även om det inte har någo med smaken att göra.

Rör smör och ost till en smet, tillsätt de torra ingredienserna rör med vätska, vispa sedan till en jämn kräm.

Dessa recept har jag använt idag för att göra Vaniljcupcakes med vaniljfrosting och Chokladcupkakes med hallonfrosting. Jag gjorde en sats smet och delade på den, det blev 20 stycken mellanstora cupkakes.

Jag gjorde en Chokladkräm av
2,5 dl vispgrädde,
100 g mörk choklad
2 äggulor

Koka upp grädde, dra av plattan och bryt i chokladbitar, låt dem smälta, tillsätt äggulorna och koka upp igen, vispa som en galning.

Det där är en rätt simpel chokladkräm, den blev en aning blöt och jag hade ingen fin choklad. Men jag tyckte den blev god, med en aning av beska. Nå chokladkrämen fyllde jag i en strut och sprutade in i chokladmuffinsarna, jag använde mig av den avlånga tyllen i mitt nyinskaffade startpaket. Jag sprutade inte så mycket tills jag såg att muffinsarna började röra på sig liksom, och jag sprutade långsamt. Sedan ställde jag dem i kylen.

Blandade en frosting, smaksatte med vanilj och färgade den lila, syrenlila och spritsade vaniljmuffinsarna, gott blev det säger de som testat. ja det är mina testpiloter, familjen. Olof fick en utan frosting, för han gillar inte frosting säger han. FAst idag ångrade han sig, nå han får en med frosting i morgon!

Lila gritterströssel på frostingen och lila sugerpasteblommor på toppen, fruktansvärt dålig färgåtergivning, jag tror jag måste köpa ny kamera!

Chokladmuffinsarna hade jag bestämt skulle få en hallonfrosting, röd så klart, Jag tog hallon och mosade sönder, sedan blandade jag en frosting och blandade ihop detta. Men se! det gick inte, det skar sig. Philadelphian flockade ihop sig och det blev vädligt löst. Försökte rädda det som räddas gick att rädda, och lät det rinna genom en sil. Fyllde en strut och lät det ligga i kylen en stund. Men tja, det blev alldeles för rinnigt för att bli bra. Jag “hällde” et på chokladmuffinsarna och dekorerade med lite chokladströssel, för att gömma den fula såsen.

Jag var ju tvungen att dela en för att se hur det funkade med att spruta in chokladkräm. Jag delade på den och DET fungerade fint, det blev en härlig klump av kräm i mitten och jag smakade…ah….för även om frostingen blev totalfiasko så blev smaken utsökt. Hallon tillsammans med chokladen, ja en hit! själva muffinsen blev super nu återstår att få till en bra hallonfrosting nästa gång. Kanske inte använda färska hallon utan använda saft?

Det här är dagens bak och det blev ett rätt misslyckat brödbak. Misslyckat men med det inte sagt att det inte är gott. Smaken vet jag inget om ännu för min brödtestare, maken, jobbar och har inte hunnit smaka än. Misslyckandet bestod i att jag tog för lite mjöl, brödet flöt ut lite, blev mer brett än högt alltså. Jag brukar försöka att ha lite kladdig deg, framförallt innan jäsning (det går att tillsätta mjöl men inte ta bort), när jag bakar bröd, tycker att det blir bättre så men idag blev det nog lite lite. Så här bakar jag bröd:

1 pkt jäst
1 tsk salt
1 msk sirap
0,5 l ljummet vatten
0,5 dl rapsolja

Så var det det där med mjölet, jag häller i tills det känns bra. jag ska mäta nästa gång men jag gissar,

10-12 dl mjöl

Det där är basreceptet. Mjölet varierar men sällan ljusare än rågsikt. Jag blandar gärna graham, dinkel, kli, rågsikt, valnötter, mandel, torkad frukt (oftast aprikoser och äpplen), inte alltid allt men oftast mer än en mjölsort i alla fall. OCH jag kryddar alltid mitt bröd, antingen med klassiska brödkryddor som anis och fänkål eller en, för mig ganska ny, favorit “svart kummin”. Det är en krydda jag fått tips av från mina utlandsfödda väninnor, i Turkiet t.ex. är det en vanlig brödkrydda. Gott som bara den blir det i alla fall.  Jag penslar med ägg och garnerar med solrosfrö, valmofrö,  sesamfrö eller något annat fint och gott.

Men men men, nu skulle det väl ändå handla om muffinsar!? Jo så klart men inte bara. Här kommer mitt senaste muffinsbak:

Ett recept uppskrivet på ett kuvert, citronmuffins:

12 normalstora
150 g smör
2 dl strösocker
2 ägg
1 tsk vaniljsocker
1 msk saft av en citron + rivet skal (bara det gula), ca 3 msk
1/2 dl mjölk
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Jag vispade ägg och socker pösigt och blandade i resten av ingredienserna, gräddade i silikonformar på 200 grader i 15 minuter. Jag tycker att det var för länge, några minuter kortare hade varit bättre, jag gillar när de blir lite “blötare”

Frosting (receptet fick jag av Lena,)
60 g mjukt smör
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
rivet skal av 2 citroner och saften av e 1/2 (fast jag tog en hel)
100 g philadepiaost

Jag vispade ihop allt till en jämn kräm och färgade den med gul karamellfärg och den här frostingen är god att äta med tesked direkt ur skålen.

Inte den bästa färgåtergivningen, bilderna tagna med telefonen. Godast blev de dagen efter, fin syrlighet i frostingen, god citronsmak i muffinsen.