Muffinsbloggen

I fredags var jag på The English Shop och köpte ny sockerpasta. Denna gång av märket Wilton, på rekommendation från Åsa på Hello Sugar. Hon har helt rätt, den har inte alls samma bismak som sockerpastan från Bakels och jag tycker att Wiltons är betydligt mer följsam och lättarbetad.

Det blev några försök till nya rosor och så gjorde jag några med hjälp av utstickare, sen tappade jag tålamodet och ville komma igång med bakandet. Då var klockan typ 21.30 på fredagskvällen och jag började bli ganska trött. Jag måste verkligen strukturera upp mig. Ska jag göra blommor så får jag bannemig planera in tid för att göra det och inget annat. Samma sak med bakningen.

Hur som helst, det blev en halv sats med kokoscupcakes och en halv sats med vaniljcupcakes, miniformat för båda sorterna. Första gången som jag gjorde rena vaniljcupcakes, och jag är osäker på hur jag känner för dem. Goda, absolut, vanilj är alltid gott. Men jag tror att det finns bättre recept där ute.

Klockan blev mycket, så jag avvaktade med frostingen till dagen efter. Tyvärr blev det väldigt stressigt och ostrukturerat även då. Jag skulle iväg och träna och i samband med det ville jag ha med mig hälften av cupcakesen, för de skulle dumpas hos två väninnor. Så jag fick snabbt slänga ihop frostingarna (choklad och vanilj), snabbt slänga på de få blommor jag hade och snabbt slänga ner några i små lådor.

Resterande cupcakes tog jag med till ett par andra kompisar som bjöd över oss på tacomiddag på kvällen. Tur att man har folk att dumpa sötsakerna på i alla fall.

Lärdomar:

1. Jag är fortfarande en tidsoptimist av rang.
2. Ska jag dekorera med blommor så måste jag låta blomstertillverkningen få ta sin tid också.
3. Det är dags att köpa enfärgade minimuffinsformar. Jag är trött på mönstrade formar.
4. Jag vill ha ett större kök.

Ca 48 minicupcakes eller 16 normalstora

Ingredienser

115 g smör
2,5 dl socker
2 ägg
1 tsk vanilj
3 dl mjöl
1,5 dl kokosflingor
2 tsk bakpulver
0,25 tsk salt
1,25 dl kokosmjölk
1 tsk kokosextrakt, om du vill

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa smör och socker så att det blir fluffigt, ca 2-3 minuter.
3. Vispa ner äggen, ett i taget, i smör- och sockerblandningen.
4. Blanda mjöl, kokosflingor, bakpulver, salt och vaniljpulver i en separat skål.
5. Vänd försiktigt ner en tredjedel av mjölblandningen i äggblandningen. Häll sedan i hälften av kokosmjölken, och rör ut det i blandningen. Fortsätt att varva ner mjölblandning respektive kokosmjölk tills allt är nerblandat. Smaksätt med kokosextrakt, om du vill få till en extra fjong på kokossmaken.
6. Häll upp smeten i formar, fyll dem till ungefär två tredjedelar.
7. Grädda i ugnen i ca 15 minuter.

I fredags kväll satt jag och surfade bland diverse cupcakebloggar för att få inspiration till helgens bak. Då såg jag att Tove på Baka baka liten kaka hade gjort kokos- och citronmuffins. Då jäklar rann snålvattnet till på mig, jag älskar kokos! Så kokoscupcakes fick det bli, men med chokladfrosting istället. Det är liksom svårt att misslyckas med kokos och choklad.

Jag utgick från ett recept på vaniljcupcakes som är snarlikt det jag hade till mina mandelcupcakes, fast jag gjorde bara en halv sats. Jag bytte ut mjölken mot kokosmjölk och en del av mjölet mot kokosflingor. För smakens och konsistensens skull hällde jag i lite mer kokosflingor, men då blev smeten lite för trög så jag drygade ut med ännu lite mer kokosmjölk. Jag hade även i en kvarts tesked kokosessens. Läs hela receptet.

Cupcakesen blev verkligen jättegoda! Väldigt flottiga dock, så jag lyfte ur dem ur sina formar och satte dem i nya. Man vill ju inte servera värsta flottbullen.

Chokladfrostingen gjorde jag efter Leila Lindholms recept. Jag tycker den är god, men jag brukar ha i ännu lite mer kakao och kaffe. Särskilt om den inte ska ligga på en chokladbulle. Tyvärr hann jag inte spritsa på frostingen direkt, så den fick stå i kylen i några timmar. Det gjorde att den stelnade ganska mycket, vilket i sin tur hade vissa konsekvenser för spritsandet. Jag började med en nyinköpt och ganska stor tyll. Då blev det så här:

En fin swirl, men det var svårt att täcka hela bullen utan att använda upp all frosting i hela påsen.

Jag insåg ganska snabbt att frostingen ändå inte skulle räcka till alla cupcakes, så jag mekade raskt ihop lite extra. Då passade jag på att byta till min “vanliga” spritstyll med lite mindre öppning. Med mjukare frosting och mindre öppning så blev resultatet istället så här:

Heltäckande, men plattare.

Det är ju en hel vetenskap det där med hur man ska spritsa för att få det snyggt men ändå balanserat smakmässigt. Jag måste öva!

Cupcakesen var i alla fall himmelskt goda, och min sambo verkade mer än nöjd.

I söndags var det dags för mig att provbaka macarons för första gången. Det skrivs överallt om hur lätt det är att misslyckas med macarons, så jag hade inga höga förväntningar. Dessutom har jag aldrig ätit någon “riktig”, så jag vet inte ens hur de ska smaka.

En sak är säker, nu vet jag i alla fall hur de inte ska smaka.

Jag följde instruktionerna som finns på Hello Sugar. Det kändes som en bra idé att följa ett recept som sägs ha ganska hög lyckandegrad. Nu så här i efterhand måste jag säga att det verkade mer komplicerat än det faktiskt var. Det enda är att jag behöver skaffa mig en mer precis köksvåg.

Lat som jag är så införskaffade jag färdigmalen mandel från den indiska livsmedelsbutiken Taj Mahal. Det är en trivsam butik, men det var ändå ett misstag. Det finns nämligen en väldigt stark och distinkt doft i den butiken, och denna doft hade satt sig i mandelmjölet och gett en väldigt distinkt bismak. Och tro mig, jag vet hur det luktar och smakar. Jag jobbade nämligen i samma trappuppgång som Taj Mahal för en massa år sedan, och den doften satt i väggarna redan då.

Hur som helst. Enligt receptet ska man göra en sockerlag som man sedan ska hälla ner i en äggvite- och  sockerblandning, som man sedan vispar upp till maräng. Jag har aldrig gjort det med sockerlag förut, och jag var lite rädd att det skulle gå åt pipsvängen. Men det var busenkelt och marängen blev så sagolikt vacker! Alldeles tjockslät, blank och fluffig. Nån gång måste jag prova att göra bara maränger av sådan smet.

Sen vände jag ner marängen i min Taj Mahal-smakande mandelmjölsblandning, som jag hade färgat med lite turkosblått pulver från Essencefabriken. Därefter var det bara att prutta ut små kluttar på en plåt med bakplåtspapper. De fick stå 25 minuter innan jag slängde in dem i ugnen. Tydligen så blir marängen glansigare då och mandelbitarna hinner sjunka ner ordentligt, så att det blir det där fraset i underkanten som man vill ha. (“Salladen i hamburgaren”, som min sambo säger.)

Sen gjorde jag en chokladganache på vispgrädde, mörk choklad, lite smör och en gnutta superstarkt kaffe. Den gick inte av för hackor! Synd bara att mina macarons smakar Taj Mahal.

Lärdomar:

• Investera i en ordentlig köksvåg.
• Skaffa en mandelkvarn och mal eget mandelmjöl. (Eller köp åtminstone luktfritt.)
• Det var varken farligt eller särskilt svårt att göra macarons.

Eftersom jag inte bakade någonting på hela helgen så kliade det rejält i cupcakefingrarna igår, så det var bara att införskaffa ingredienser och ställa sig att baka. Det blev mandelcupcakes med två olika frostingar: vaniljfrosting och hallonfrosting. Eller frosting och frosting, jag skulle snarare vilja kalla det för hallonicing, för hallonen gjorde det hela väldigt rinnigt.

Receptet på mandelmuffinsarna hittade jag på Canadian Living, men jag hade inget mandelextrakt hemma så jag tog vaniljextrakt istället. Vaniljfreak som jag är höjde jag vaniljribban ytterligare genom att hälla i extra vaniljpulver också. Smeten blev löjligt god, en av de absolut godaste jag har blandat ihop.

Planen var att jag skulle ta med dem till jobbet så att mina kollegor fick hjälpa till med att äta upp dem, därför valde jag att göra minicupcakes så att det skulle räcka till alla. I hälften av formarna, de som skulle få vaniljfrosting på sig, hällde jag en liten klick nutella på toppen av smeten.

Det tog ungefär två sekunder i ugnen och sen hade nutellaklumpen sjunkit ner i botten på cupcakeformen.

Frostingen fick bli en vanlig cream cheese-frosting, som jag drygade ut med lite mascarponeost och extra florsocker. När den var klar delade jag den på hälften för att sedan börja smaksätta.

Vaniljfrostingen blev smaksatt med frön från en halv vaniljstång samt en halv tesked vaniljessens. Det sistnämnda gjorde frostingen något för rinnig, men vanilj är ju så gott! Nästa gång ska jag köra på mer vaniljstång istället, eller lite vaniljpulver.

Nutellan sjönk som sagt som en sten, men det gjorde inte så mycket. Eftersom det är minicupcakes får man sig en liten bit i varje tugga ändå.

När det gäller hallonfrostingen så var jag lite villrådig. Det tycks finnas många olika sätt att göra det på, vissa häller i koncentrerad hallonsaft, andra har i sylt och några kör med hallonpuré. Själv mosade jag färska hallon, och hade sen en plan på att mixa gucket som blev kvar efter att jag hade silat bort vätskan. Men istället gjorde jag precis tvärtom, och hällde i lite av vätskan i frostingen istället. Den blev vackert svagt rosa, men jag tyckte att det smakade för lite hallon så jag öste på med lite mer vätska. Och lite mer, och lite mer. För att få den tjockare fick jag kompensera med florsocker hela tiden, men den lyckades aldrig bli så fast och fin igen som den var från början.

Jag ställde in den i kylen en stund där den stelnade något, men när jag skulle spritsa över frostingen på mina cupcakes så bara rann den ut. Det blev lite smått kaotiskt i köket en stund där.

Halloncupcakesen blev dekorerade med blommor som jag gjorde med mina nya blomutstickare som kom med posten igår. Nästa gång ska jag se till att ha mer tid på mig för att tillverka blommorna, samt skaffa mig lite fler tillbehör som underlättar arbetet med dem. På sätt och vis var det lite tur att cupcakesen blev platta upptill, eftersom blommorna också är det.

Idag har vi ätit cupcakes både på jobbet och här hemma, och de var mycket uppskattade. Mandelcupcakes ska jag definitivt baka igen.

Lärdomar:

1. Börja inte baka för sent på kvällen. Det tar ofta längre tid än planerat, och det är inte kul att behöva hetsa på slutet när man behöver tålamodet som allra mest för att få till vackra dekorationer.
2. Det här med hallonfrosting verkar vara knepigt. Vi får forska vidare.
3. Mandelcupcakes är gudomligt gott!

Ca 48 st minicupcakes

Ingredienser

113 g rumsvarmt smör
2,4 dl strösocker
2 ägg
0,5 tsk vaniljextrakt (eller mandelextrakt om man hellre vill det)
2,4 dl vetemjöl
1,2 dl finmalen mandel
1 tsk bakpulver
0,5 tsk vaniljpulver
0,25 tsk salt
1,2 dl mjölk

Gör så här:

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa smör och socker så att det blir fluffigt, ca 2-3 minuter.
3. Vispa ner äggen, ett åt gången, i smör- och sockerblandningen. Ta även med vaniljextraktet.
4. Blanda mjöl, malen mandel, bakpulver, salt och vaniljpulver i en separat skål.
5. Vänd försiktigt ner en tredjedel av mjölblandningen i äggblandningen. Häll sedan i hälften av mjölken, och rör ut det i blandningen. Fortsätt att varva ner mjölblandning respektive mjölk tills allt är nerblandat.
6. Häll upp smeten i miniformar, fyll dem till ungefär två tredjedelar. Vill man kan man lägga på en klick nutella ovanpå smeten också.
7. Grädda i ugnen i ca 15 minuter.

Eller The Curse of the Pepparmintolja, som inlägget lika gärna skulle kunna heta.

Eftersom pepparmintfrostingen blev som den blev har jag idag ägnat mig åt att tillverka ny frosting åt de resterande minimuffinsarna. Vanilj stod högst på min önskelista, men jag var även sugen på att göra jordnötsfrosting, så jag bestämde mig för att göra både och.

Först ut var vaniljfrostingen. Till den gjorde jag min vanliga philadelphiafrosting, men hade i mitt nya vaniljpulver och lite extra vaniljessence. Vispa, vispa, smaka. Häll i florsocker, vispa, vispa, smaka. Mmmm, jättegod! Bara liiiite mer vaniljessens, sen är den klar.

Vad tror ni händer? Jag ser mig inte för, utan tar istället flaskan med PEPPARMINTOLJA! Jag reagerade på att det plötsligt luktade lite mer mint än vanligt. Fy bövelen, det var bara att slänga hela frostingen.

Vem vet, den kanske blev jättegod ändå. Men just nu är jag så förbenat trött på pepparmint, så det spelar ingen roll hur god den eventuellt blev. Bort skulle den.

Då var det bara att ge sig i kast med jordnötssmörsfrostingen istället. Jag följde Leilas recept, men skippade kakaon. Jag tänkte att eftersom muffinsen är med choklad, så behöver man inte ha choklad i frostingen också. Kan Annie så kan jag. Jag vet inte om det var rätt beslut eller ej. Mina cupcakes smakar ganska mycket som jordnötssmör. Å andra sidan är ju det väldigt gott, så det kanske inte gör så mycket.

Efter en liten paus tog jag mig an vaniljfrostingen igen. För säkerhets skull gömde jag pepparmintoljan högst uppe på en hylla där jag inte skulle kunna ta den av misstag. Och jo, jag lyckades nog få till en nästan lika god även den andra gången. Jag frågade min sambo vilken färg den skulle ha, ljusrosa eller naturell så att man ser vaniljprickarna. Han röstade på det sistnämnda, så så fick det bli.

Jag ville använda mina små blommor som jag gjorde häromdan, men eftersom frostingen inte blev rosa ville jag inte heller ha rosa kulor. Så jag bytte ut dem mot pärlfärgade sockerkulor istället.

Sammanfattningsvis kan jag bara erkänna att jag är en sucker för vanilj. Det spelar ingen roll hur gott det är med snickersliknande muffinsar, vanilj är den stora vinnaren. Nu ska jag bara förädla mina choklad- respektive vaniljrecept. Jag har en lång väg att vandra.

Igår var det experimentdags igen. Jag gjorde chokladcupcakes med mintfrosting i miniformar, och det blev med blandat resultat må jag säga.

För själva muffinsarna använde jag mig av ett recept från Annie’s Eats. Sen fick jag hjärnsläpp och fick för mig att jag absolut inte kunde följa hennes recept på frostingen, eftersom jag inte hade så många ägg hemma. Det hade jag visst kunnat göra, eftersom jag körde på halverad mängd av allting. Nåväl, frostingen gjorde jag istället utifrån ett recept på Simply Recipes.

Smeten till muffinsarna var helt himmelsk! Jag hade kunnat äta hela skålen utan problem. Den fick en helt fantastisk konsistens som var lätt att hälla upp utan att spilla och kladda allt för mycket. Jag är dock än för ny på det här för att avgöra om det är den ultimata konsistensen på de färdigbakta muffinsarna. Jag tror att jag vill ha dem aningen kladdigare. Exakt vad det är som utgör själva kladdet vet jag inte än, men det är ju det jag ska lära mig genom att prova. Ägg (-gula), smör eller olja känns som rimliga gissningar.

Hur som helst, muffinsarna blev bra.

Sen var det dags för frostingen. Jag valde att göra buttercream frosting (smörkrämsfrosting på svenska?), som baseras på smör och mjölk istället för smör och philadelphia, som jag annars brukar göra. Man måste ju prova! Nu har jag gjort det, och jag kan konstatera att jag föredrar phillyfrosting.

I frostingen hade jag naturligtvis även en massa florsocker, och lite pepparmintolja för att få mintsmaken. Som kronan på verket skulle frostingen färgas grön, eftersom mint = grönt. Och det var här det började gå åt pipsvängen. Färgen heter pistagegrön, och jag kan intyga att den är vad den heter. Det blev alldeles för gult för att kännas som mint. Jag borde kanske ha haft i lite blå färg att mjuka upp det något.

När jag stod där i mintångorna och provsmakade så tyckte jag att det var lite för mycket florsockersmak, så jag hällde i några extra droppar mintextrakt. Det skulle jag inte ha gjort. Det blev verkligen too much! Åtminstone med den portionering som jag hade, eftersom jag spritsade ganska generöst på de små muffinsarna. Pepparminten fullständigt dränkte chokladsmaken, så muffinsarna hade inte en chans att visa vad de går för.

Som tur är fyllde jag bara en tredjedel av muffinsarna, så i eftermiddag ska jag göra ny frosting att toppa de resterande muffinsarna med. Jag funderar på att smaksätta dem med vanilj, kaffe eller kanske jordnötssmör.

Lärdomar:

1. Än så länge föredrar jag philadelphiafrosting
2. Det är inte så lätt att färgsätta om man är känslig för nyanser
3. Ta det lugnt med pepparminten!

Tanken var att jag skulle baka idag, men så långt kom jag aldrig. Däremot har jag färgat sockerpasta och stansat ut lite blommor inför det cupcakesbak som jag hoppas genomföra imorgon. Jag vill göra chokladmuffins med rosa frosting, antingen med vaniljsmak eller mintsmak, dagsformen får avgöra. Blommorna ser dock kanske mer ut som pepparkaka än som choklad, men vi får låtsas att det är ljus choklad vi har att göra med.

Jag har även provat att göra rosor i sugar paste, det ni! Det är ett arbete som lär kräva mycket övning innan man uppnår total perfektion, men det var ändå glädjande lätt att få till åtminstone en hygglig blomma. Eller snarare tre.

Den längst till höger var min första, den längst till vänster var min andra och den i mitten var ett försök att få till en liten ros, lagom stor för just cupcakes. Det är inte prinsesstårtor jag ska baka.

Nu längtar jag mycket till den blomkurs som Sara och jag har planerat att gå. Det är en hel månad kvar, så jag får väl tålmodigt öva lite mer här hemma på kammar’n till dess.

Idag är det alla hjärtans dag. Det firade jag med att baka red velvet cupcakes med vaniljfrosting och egengjorda små hjärtan på.

Receptet hittade jag på simplyrecipes.com, men jag fick modifiera det ganska mycket. Först var jag tvungen att översätta amerikanska mått till svenska, och sen fick jag halvera receptet för att inte hamna med en jätteplåt som inte blir uppäten. (Det var trots allt ett experimentbak, och det känns onödigt att behöva kasta bort så mycket om det inte blir lyckat.) Dessutom ville jag ha lite mer vanilj och kakao än vad som var angivet, och en sjuhelsikes massa extra rödfärg. Jag gissar att amerikanerna är begåvade med lite vassare färgmedel än vad vi har här i Sverige.

Jag började med att göra mina små hjärtan. Det gjorde jag med hjälp av vit sockerpasta, röd färg från Wilton, en kavel samt små hjärtformade utstickare.

När Sara och jag köpte våra muffinsprylar häromdan fick vi tipset att använda plasthandskar när man färgar in sockerpastan. De jag har hemma är såna där stora som sitter sladdrigt på händerna. Det man verkligen behöver är såna som används inom vården. Det är nämligen omöjligt att knåda sockerpastan utan att handskarna börjar glida av, så till slut kastade jag dem och körde med mina bara händer.

“Heeere’s Johnny!”

Sen var det bara att börja stansa. I början gjorde jag lite fel, sen kom jag på att man skulle trycka på samma vis som man gör med pepparkakor, lyfta upp utstickaren och sen pluppa ut hjärtat med hjälp av den lilla skjutknappen upptill.

Hjärtana klara. Då var det dags för smeten. Jag utgick som sagt från ett recept på nätet, men jag använde inte allt mjöl som stod angivet, då hade smeten blivit alldeles för trög. Vidare fick jag ha i mer än dubbelt så mycket karamellfärg och lite mer kakao för att det skulle bli något drag i färgen. Den blev mer mörkt hallonrosa än sådär knallröd som den tycks bli i landet over there.

Smeten räckte till sju stora och två mini cupcakes. Jag är själv hyggligt nöjd med resultatet. Lite mer rödröd färg hade inte skadat. Å andra sidan matchar dessa muffinsar mina rosaröda hjärtan bra, så det får duga.

Som om inte sockerhjärtana och de röda muffinsarna vore nog, det var även dags för att experimentera med frostingen. Det var nämligen första gången som jag använde min nya spritstyll, som är gjord just för cupcakesfrosting.

Senast jag spritsade frosting hade jag ett väldigt sjå med att få i smeten i spritspåsen utan att kladda ner hela köket och mig själv. Idag kom jag på det fiffiga knepet att ställa ner påsen i ett glas, vika halva påsen över kanterna och sedan börja fylla med smet. Det funkade utmärkt.

Själva spritsningen då? Jo, det gick över förväntan. Min sambo hjälpte mig att hålla i muffinsarna, och sen bara körde jag. Och blev det inte ganska fint?

Det blev svårare mot slutet eftersom frostingen blev varmare och det uppstod luftfickor emellanåt, men i det stora hela är jag ändå väldigt nöjd. Särskilt som hela baket var ett enda stort experiment på alla fronter.

Hur smakade de då? Jo, det var mycket goda! Några av de mest lyckade cupcakesarna jag hittills har bakat faktiskt. Sambon verkar hålla med, och det var ju tur, för det var till honom jag bakade dem.

Recept för ca 8 cupcakes

1,75 dl socker
60 g smör
1 ägg
2 dl mjöl
1,5 msk kakao
1 tsk bakpulver
0,25 tsk salt
1,2 dl filmjölk
1,5 msk röd karamellfärg
1,5 tsk vaniljessens (eller vaniljsocker)
0,5 tsk ättika

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa smör och socker med elvisp tills det är fluffigt, ca 3 minuter.
3. Tillsätt ägg (ett i taget om du gör dubbel sats) och vispa vidare tills ägget är helt utblandat.
4. Blanda mjöl, kakao, bakpulver och salt i en separat skål.
5. Blanda filmjölk, karamellfärg, vaniljessens och ättika i en tredje skål.
6. Rör försiktigt i 1/4 av mjölblandningen i filmjölksblandningen, därefter 1/3 av smörblandningen. Fortsätt sedan att blanda i mjöl varvat med smör tills allt är på plats.
7. Häll upp smeten i muffinsformarna, fyll dem till ca 2/3. Grädda i nedre delen av ugnen i 15-20 minuter.

Vaniljfrosting

30 g smör, rumstempererat
50 g philadelphiaost
2,5 dl florsocker
1,5 tsk vaniljsocker

Blanda ihop alla ingredinserna i en skål och rör runt tills det har blivit en bra konsistens. Spritsa eller bred på de svalnade muffinsarna.